Taggarkiv: normkritik

Nominerad till Publishingpriset – Årets fackbok

En trave böcker av Makt/Egenmakt som nominerats till Publishingpriset 2019

En väldigt rolig sak har hänt! Boken Makt/Egenmakt som gavs ut i fjol av Omforma är nominerad till Publishingpriset 2019 i kategorin Årets fackbok.

I boken medverkar Hyvääs Maria Niemi med en längre artikel om normer i designbranschen. Boken innehåller ett gäng intressanta texter och illustrationer om designfältet.

Du kan köpa boken via Omforma eller i Moderna museets butik i Stockholm.

Grattis till alla medverkande i boken och inte minst Omforma!

Foto: Johan Campanello

Redaktionellt uppdrag och analys av designbranschen

Under hela hösten kommer Hyvää hjälpa Statistiska centralbyrån, SCB, med att se om det går att organisera det redaktionella arbetet med digital kommunikation bättre. SCB vann Stora kommunikatörspriset 2017 för Bästa offentliga kommunikation tack vare satsningen Sverige i siffror, men har nu mött nya utmaningar efter en omorganisation. Där kommer Hyvää in i bilden, som tas in som underleverantör via huvudbyrån Intellecta Corporate.

I vinter medverkar också Hyvääs Maria Niemi i Omformas magasin med en normkritisk analys av designbranschen. Mer information om det kommer senare i höst. Omforma är en ideell förening som verkar för nya strukturer för designbranschen.

I höst kommer Hyvää också hålla en normkreativ kommunikationsworkshop för kommunikatörerna i Huddinge kommun.

Normkreativitet är praktiken och normkritik är analysen

Vad är skillnaden mellan normkreativitet och normkritik, brukar en del undra. Ordet normkritik är ett väletablerat ord, och också en metod, som handlar om att syna och kritisera normer i samhället.

Eller som Jämställ.nu beskriver normkritik:

Normkritik handlar om att sätta fokus på makt. Det innebär bland annat att få syn på, och ifrågasätta, de normer som påverkar uppfattningar om vad som är ”normalt” och därmed oreflekterat uppfattas som önskvärt.

Att vara normkreativ handlar däremot om att förändra, twista och bryta mot normer genom att använda sig av kreativitet. En skulle kunna säga att om normkritik är analysen, så är normkreativitet praktiken som kommer efter att analysen har gjorts. Det handlar alltså om att göra något aktivt för att förändra normer.

Normkritik handlar för övrigt inte alls om att ”tänka rätt”, utan istället om att tänka mer fritt. Branschorganisationen Mångfaldsföretagarna, som Hyvää är medlem i, har bloggat bra om det här.

Vem myntade ordet normkreativ?

En del undrar om det är jag som myntat ordet normkreativ. Och nej – det är det inte. Det är förstås alltid svårt att säga exakt vem som sagt vad. Men om jag förstått det rätt så var det en deltagare på Settings workshop som kläckte ordet, och därefter är det de som lanserat och använt det vidare. Settings drivs av Rebecca Vinthagen och Lina Zavalia.

Ett fantastiskt ord som jag använder för att det säger precis vad det är jag håller på med. Normkreativ kommunikation handlar inte bara om att analysera kommunikationen, utan att vara kreativ och faktiskt försöka förändra normer – och därmed göra världen aningens lite bättre.

Vill du bli bättre på normkreativ kommunikation?

Kontakta Hyvää för mer information eller läs om tjänsten Normkreativ kommunikation här.

 

/Maria Niemi, vd Hyvää

Tänka tillsammans – verktygsbok för likabehandling i förskolan

Verktygsboken Tänka tillsammans

I onsdags var det release för Tänka tillsammans – en verktygsbok för normkritik och likabehandling i förskolan som ges ut av Antidiskrimineringsbyrån Uppsala. Hyvääs Maria Niemi har bidragit med en novell i den.

Boken är uppbyggd med en guide till normkritik och likabehandling, verktyg och modeller, diskussionsfrågor som är kopplade till skönlitterära texter och serier. Perfekt för dig som vill göra förskolan lite mer normkreativ.

Beställ Tänka tillsammans

Boken går att beställa via Antidiskrimineringsbyrån Uppsala.

För dig i skola: PraLin

(UPPDATERING 2018:)
Det finns även en liknande verktygsbok för dig som jobbar i skolan, som heter PraLin, och som också getts ut av Antidiskrimineringsbyrån i Uppsala. PraLin beställer du också via dem.

Vill du bli bättre på normkreativ kommunikation?

Kontakta Hyvää på info@hyvaa.se eller läs mer här om tjänsten Normkreativ.

Inte ”särskild” för att jag har kostbehov

Det är väldigt lätt hänt att av ren vana använda sig av uttryck som är exkluderande. Det händer även mig, som jobbar med dessa frågor dagligdags. Det gäller att alltid ha glasögonen på och granska texter normkritiskt. Speciellt sina egna!

DIKs #KreativFrukost 150317 i Stockholm

I tisdags arrangerade facket DIK en #KreativFrukost för deras kommunikatörs- och egenföretagarmedlemmar (fler bilder från det finns längst ned i blogginlägget). Jag var workshopledare och inspirationsföreläsare där. I själva anmälningsformuläret råkade denna formulering smyga sig in, något som inte jag heller upptäckte när jag korrekturläste det. Istället var det en av deltagarna som uppmärksammade mig på den här formuleringen:

"Särskilda kostbehov"

Varför är vissa kostbehov ”särskilda” medan blandkostätares behov inte är det? Jag själv tillhör den där gruppen med ”särskilda” kostbehov och tycker själv att det är irriterande att behöva bli sedd på som just särskild.

I det här fallet hade det varit mycket bättre att ta bort ordet ”särskilda” och bara skriva ”Ange här dina kostbehov”. Vi gjorde också så att vi ändrade till det, samt med tillägget; ”Ange här dina kost- och tillgänglighetsbehov”. Det senare är ju också viktigt att veta om man vill hålla just en normkreativ workshop!

I Hyvääs checklista för inkluderande kommunikation finns en punkt med om just exkluderande uttryck.

Undvik uttryck som markerar avvikelser från normen.
Uttryck som ”kvinnlig polis”, ”manlig sjuksköterska”, ”damfotboll”, ”grabbkväll” eller ”kvinnligt företagande” förmedlar att det skulle vara någon skillnad på kvinnor och mäns umgänge och yrkesutövande. Det finns andra uttryck som är problematiska, såsom ”ta en bensträckare”, vilket exkluderar personer som är rullstolsburna. Använd heller aldrig uttryck där du utgår ifrån dig själv, såsom ”annan religion” eller ”annan hudfärg”.

 

Bilder från #KreativFrukost i Stockholm

Maria Niemi höll i DIKs #KreativFrukost 150317 i Stockholm
Maria Niemi höll i DIKs #KreativFrukost 150317 i Stockholm
DIKs #KreativFrukost 150317 i Stockholm
Hoppsan, inte så normkreativt det här! Men på #KreativFrukost synades materialet i sömmarna.

Selfies – ett sätt att ta kontroll

För ett par veckor sen bloggade jag om att selfies kan vara ett sätt att förmedla sin egen bild av sig själv, och till och med att en kan älska sig själv genom selfies. Nu driver psykologi- och beteendeekonomiprofessorn Daniel Arley samma tes i en artikel i SvD; att selfies är ett sätt att ta makten över bilden av sig själv:

 ”Om vi stoppar det vi gör för att be någon utomstående att ta vår bild så innebär det att vi känslomässigt kliver ut ur ögonblicket. Vi stannar upp och ler mot kameran och försöker sedan komma in i upplevelsen igen. Selfies löser det problemet.”

Enligt SvD använder sex av tio svenska ungdomar mellan 15 och 24 år bilddelningstjänsten Snapchat, där en bild bara syns i några sekunder och där många kommunicerar nästan enbart med selfies. Många förfasar över de ungas utseendehets, men fotografen Emma Blomberg tycker att det är dags att tänka om. Blomberg är aktuell med utställningen ”Självbilder” och säger såhär:

”Selfien har potential, med hjälp av den kan man ta kontroll och berätta mer om sig själv än den förväntade bilden.”

/ Maria Niemi

Älska dig själv med selfies

Finns det något som är så älskat, och samtidigt så hatat, som selfies? Alltid lite då och då blossar det upp en diskussion om någon som lägger ut en massa selfies. Eller tvärtom – någon som aldrig visar bilder på sig själv. Det är uppenbart att det finns en norm om ”lagom mycket selfies”. Men det är högst oklart var gränserna för detta lagom går. Precis som alltid med normer så upptäcks de först då en klivit över den där osynliga gränsen. Då kommer bestraffningen som på beställning.

Vad fyller selfien för funktion?
Utifrån en snabb analys kan det tänkas handla om bekräftelse. En lägger ut en bild på sig själv och får likes och (förhoppningsvis) trevliga kommentarer. Men jag tror det handlar om något djupare än så. Jag tror det kan handla om att skapa sig själv utifrån sin egen bild av sig själv. Selfien är en möjlighet att avbilda sig själv enligt sin egen uppfattning och helt strunta i andras. För det är oftast källan till irritationen hos andra; ”Han ser ju inte alls ut sådär i verkligheten” eller ”Hon fotar ju bara från den vinkeln där hon ser bäst ut hela tiden”. Men är det inte helt fantastiskt att kunna strunta i alla andras uppfattningar och bara utgå från sin egen självbild? Jag läser i boken Det är vår tur nu – att vara trans i en tvåkönsvärld utgiven av RFSL Stockholm en text av min förra kollega Mikael Hansén Goobar:

”På Internet hittade jag vänner, information och andra människor som såg mig som jag såg mig själv – en bild som visserligen var beskuren men som visade det som faktiskt var jag. Precis som fotona jag började lägga upp – med en ram som började strax ovanför brösten, ur en vinkel där den långa luggen doldes av en kortare, med rätt kontrast så att rätt ansiktsdrag lyftes fram – var bilden av mig som skapades i de texter, presentationer och meddelanden jag skrev säkert ofullständigt ur mitt vardagsumgänges perspektiv men samtidigt helt och hållet jag.”

Tänk att något så enkelt som en selfie kan vara en del i ett identitetsskapande för en person som kanske inte uppfattas på det sätt av andra som hen uppfattar sig själv. Ur det perspektivet kan selfien vara livsviktig, eller åtminstone en del i något som ger styrka.

”Att rollspela, att inte ens behöva vara bilden av sig själv, att alltså inte skapa sig själv utan någon annan, är ett sätt att göra sina drömmar tydliga och verkliga eller att skapa drömmar, idéer, bilder som inte fanns innan. Möjligheten att få kontrollera vem man är och att få bli någon annan kan vara otroligt viktigt i flera olika situationer. Om man befinner sig mitt uppe i en diskussion med sig själv där man försöker förstå om man är kille, tjej eller något annat. Om man är osäker på om man trivs i sin kropp eller inte. Eller om man är säker på alla dessa saker (jag vet att jag är kille) men blir osäker i mötet med omvärlden (alla ser mig som tjej). Att få säga fuck you till och med till behovet att vara sig själv och att välja att bli någon annan istället för att andra stoppar in en i ett fack som man inte är bekväm i.”

Jag minns själv när jag var tonåring, när inte Internet ännu slagit igenom (ja, jag är såpass gammal..!). Då kunde jag ägna många timmar åt att stå framför spegeln och försöka porträttera den Maria jag upplevde mig själv vara. Jag minns att det var stunder när jag mådde som bäst. För det var en sorts självkärlek jag ägnade mig åt. Samma sak är det nu. Jag tar bilder som visar upp mig på det sätt som jag tycker om att se mig själv.  Det kan vara bilder där jag ser snygg ut, men det kan också vara bilder där jag ser ledsen eller arg ut. Jag tycker om flera sidor hos mig själv. Och är inte det himla fint, att jag faktiskt tycker om att se mig själv. Självklart finns det också stunder då jag inte gör det. Därför blir de här stunderna med mig själv, när jag känner för att ta en selfie, något jag verkligen värnar om.

Maria Niemi
En selfie av mig som jag tycker om.

Men selfies fyller inte bara en självförverkligande funktion. Forskning visar att om vi exempelvis ser ett leende så börjar vi själva le, och genom att vi själva ler så blir vi glada eftersom hjärnan kopplar ihop dessa muskelspänningar med glädje. Och det räcker med att leendet syns på bild. Ja, till och med en smiley kan räcka! Så genom att lägga ut glada selfies på oss själva bjuder vi samtidigt andra på glädje. Och de ledsna bilderna väcker empati. Inte heller en så dum egenskap att bringa fram.

Personligen tror jag att vi inte kan få nog av att se bilder på personer som vi tycker om. Och de personer vi inte tycker om kanske vi helt enkelt inte ska följa. Det finns till exempel en fiffig funktion på Facebook som gör att du kan fortsätta vara vän med en person, men slippa se dens inlägg och kommentarer i ditt flöde – utan att den vet om att du gjort det. Och vad gäller Instagram, där är det redan idag accepterat att fokusera på dina intressen snarare än att följa alla du känner. Till syvene och sist handlar det om ditt liv och ditt välmående. Se till att få selfies från människor du tycker om och skippa resten är mitt stalltips. Då kan de personerna du inte gillar fortsätta lägga ut sina selfies inför de personer som gillar dem. Och alla blir nöjda och glada.

Sluta följa-funktionen på Facebook
Stör dig inte – sluta följa!

Så fortsätt ta selfies om det hjälper dig att älska dig själv! Kanske rentav investera i en selfie stick. Och för att avslutningsvis belöna dig som läst ända hit, så bjuder jag på ett leende i form av en smiley.. 🙂

 

/Maria Niemi