Taggarkiv: Facebook

Analys och förslag för Systembolagets sociala medie-organisation

Hyvää har senaste halvåret hjälpt ett av Sveriges mest kända varumärken – Systembolaget – med analys av och förslag till ny sociala medie-organisation. Systembolaget, som har över 70 000 följare på sin Facebook-sida och som kan nå över 300 000 personer med sina inlägg, behövde hjälp med att organisera sitt arbete i takt med de växande framgångarna.

Hyvää gjorde en analys av nuvarande situation och kom med tre förslag på hur den nya organisationen kan se ut. Ett roligt och lärorikt arbete som nu har presenterats i sin helhet för Systembolaget. Det ska bli spännande att följa deras fortsatta arbete i sociala medier!

Behöver du hjälp med analys och förslag?

Kontakta Hyvää och berätta vad du behöver hjälp med!

Så skapar du en hållbar sociala medie-strategi

Klockan närmar sig tre på eftermiddagen en fredag. Du ska ta din sista kaffe och sen lämna. Kanske har du barn att hämta. Eller så ska du möta upp några kompisar på stan för att käka indiskt. Du längtar helt enkelt efter att ta helg. Samtidigt vet du att de målgrupper du jobbar med att kommunicera med snarare tänker tvärtom. De tänker inte att du och er organisation ska gå på AW eller åka till Kolmården med kidsen. Det är nu de har tid och ork att kontakta er, med alla de där synpunkterna och klagomålen som de gått och tänkt på under veckan.

Det här dilemmat börjar bli allt mer vanligt för kommunikatörer som jobbar med sociala medier. Enligt Mainstreethost är fredagskvällar de mest populära att spendera på Facebook, samtidigt som den viktigaste faktorn för framgång i sociala medier är svarstiden.

Svarstiden är allt

Ja, du läste rätt. Svarstiden är viktigast för människor. Det behöver inte vara ett fulländat svar. Men människor vill bli sedda och hörda, och blir glada över ett ”Vi återkommer till dig inom XX minuter/timmar” så länge den återkopplingen sker snabbt. Det tipsar Johanna Lindskog Lindell på Resume. Mer än hälften förväntar sig ett svar inom en timme på Twitter.

Hur blir det hållbart?

Okej, så hur ska ni kunna förena att era målgrupper förväntar sig någon sorts återkoppling inom en timme, samtidigt som du – en av få eller kanske den enda sociala medie-kommunikatören i er organisation – behöver tid för återhämtning. Och din rättmätiga ledighet – du har trots allt bara betalt för en viss arbetstid.

Jag blev intervjuad om just detta problem av Sveriges Kommunikatörer under rubriken Kommunikatören – alltid tillgänglig, aldrig ledig? Jag har själv i stort sett helt själv rattat sociala medierna för en av Sveriges största organisationer under flera år, utan jourersättning eller någon att byta av med.

Eftersom nästan alla inlägg kommer under helgerna blev det allt oftare en ångestfylld känsla att starta måndagsmorgonen med att se all kritik och alla synpunkter som kommit in, och dessutom härsknat till ytterligare på grund av bristen på svar. Det ledde till att jag började läsa av kanalerna även under helger för att minska risken för hemska måndagar.

Dessutom började det bli oundvikligt att märka av vad som hände, eftersom jobbrelaterade diskussioner kunde dyka upp i mina privata flöden. Jag upptäckte till exempel en av de största dreven i organisationens historia just på en lördag klockan 08:30, när jag öppnade Twitter-appen i min mobil under min egen profil. Den lördagen satt jag ända till midnatt och svarade, och för varje tweet jag svarade på hade det kommit tre nya. Det var då jag insåg att det inte längre var hållbart. Jag krävde backup.

Organisera upp sociala medie-arbetet

Men tillfällig backup håller inte heller. Det gäller att organisera upp sociala medie-arbetet rejält. Annars riskerar man bara att bränna ut kommunikatör efter kommunikatör.

Nyköpings kommun har infört kommunikatör i beredskap (KiB) med ersättning enligt avtal. De har rutiner för hur KiB:arna jobbar så att omvärldsbevakning och kriskommunikationsberedskapen är säkrad. Och dessutom har de betalt för jourarbete, berättar kommunikatören Annica Nilsson för Sveriges Kommunikatörer.

Vad ni än gör – låt det inte bli ett problem som individen ifråga måste hantera själv. Det är som att beställa utbrändhet.

Bra svarstid = framgång

Förutom att era kommunikatörer inte bränns ut genom att organisera upp det, så har ni också mycket att vinna på bra svarstider. Mitt bästa minne är just från det där drevet, då vi fick media på hur bra vi var på att svara på Twitter. Kim Kärnfalk tog vid ett senare tillfälle upp i Radio 1 om hur fantastiskt tillgängliga vi var i sociala medier.

Behöver ni hjälp med att styra upp det?

Tveka inte att kontakta Hyvää!

Selfies – ett sätt att ta kontroll

För ett par veckor sen bloggade jag om att selfies kan vara ett sätt att förmedla sin egen bild av sig själv, och till och med att en kan älska sig själv genom selfies. Nu driver psykologi- och beteendeekonomiprofessorn Daniel Arley samma tes i en artikel i SvD; att selfies är ett sätt att ta makten över bilden av sig själv:

 ”Om vi stoppar det vi gör för att be någon utomstående att ta vår bild så innebär det att vi känslomässigt kliver ut ur ögonblicket. Vi stannar upp och ler mot kameran och försöker sedan komma in i upplevelsen igen. Selfies löser det problemet.”

Enligt SvD använder sex av tio svenska ungdomar mellan 15 och 24 år bilddelningstjänsten Snapchat, där en bild bara syns i några sekunder och där många kommunicerar nästan enbart med selfies. Många förfasar över de ungas utseendehets, men fotografen Emma Blomberg tycker att det är dags att tänka om. Blomberg är aktuell med utställningen ”Självbilder” och säger såhär:

”Selfien har potential, med hjälp av den kan man ta kontroll och berätta mer om sig själv än den förväntade bilden.”

/ Maria Niemi

Älska dig själv med selfies

Finns det något som är så älskat, och samtidigt så hatat, som selfies? Alltid lite då och då blossar det upp en diskussion om någon som lägger ut en massa selfies. Eller tvärtom – någon som aldrig visar bilder på sig själv. Det är uppenbart att det finns en norm om ”lagom mycket selfies”. Men det är högst oklart var gränserna för detta lagom går. Precis som alltid med normer så upptäcks de först då en klivit över den där osynliga gränsen. Då kommer bestraffningen som på beställning.

Vad fyller selfien för funktion?
Utifrån en snabb analys kan det tänkas handla om bekräftelse. En lägger ut en bild på sig själv och får likes och (förhoppningsvis) trevliga kommentarer. Men jag tror det handlar om något djupare än så. Jag tror det kan handla om att skapa sig själv utifrån sin egen bild av sig själv. Selfien är en möjlighet att avbilda sig själv enligt sin egen uppfattning och helt strunta i andras. För det är oftast källan till irritationen hos andra; ”Han ser ju inte alls ut sådär i verkligheten” eller ”Hon fotar ju bara från den vinkeln där hon ser bäst ut hela tiden”. Men är det inte helt fantastiskt att kunna strunta i alla andras uppfattningar och bara utgå från sin egen självbild? Jag läser i boken Det är vår tur nu – att vara trans i en tvåkönsvärld utgiven av RFSL Stockholm en text av min förra kollega Mikael Hansén Goobar:

”På Internet hittade jag vänner, information och andra människor som såg mig som jag såg mig själv – en bild som visserligen var beskuren men som visade det som faktiskt var jag. Precis som fotona jag började lägga upp – med en ram som började strax ovanför brösten, ur en vinkel där den långa luggen doldes av en kortare, med rätt kontrast så att rätt ansiktsdrag lyftes fram – var bilden av mig som skapades i de texter, presentationer och meddelanden jag skrev säkert ofullständigt ur mitt vardagsumgänges perspektiv men samtidigt helt och hållet jag.”

Tänk att något så enkelt som en selfie kan vara en del i ett identitetsskapande för en person som kanske inte uppfattas på det sätt av andra som hen uppfattar sig själv. Ur det perspektivet kan selfien vara livsviktig, eller åtminstone en del i något som ger styrka.

”Att rollspela, att inte ens behöva vara bilden av sig själv, att alltså inte skapa sig själv utan någon annan, är ett sätt att göra sina drömmar tydliga och verkliga eller att skapa drömmar, idéer, bilder som inte fanns innan. Möjligheten att få kontrollera vem man är och att få bli någon annan kan vara otroligt viktigt i flera olika situationer. Om man befinner sig mitt uppe i en diskussion med sig själv där man försöker förstå om man är kille, tjej eller något annat. Om man är osäker på om man trivs i sin kropp eller inte. Eller om man är säker på alla dessa saker (jag vet att jag är kille) men blir osäker i mötet med omvärlden (alla ser mig som tjej). Att få säga fuck you till och med till behovet att vara sig själv och att välja att bli någon annan istället för att andra stoppar in en i ett fack som man inte är bekväm i.”

Jag minns själv när jag var tonåring, när inte Internet ännu slagit igenom (ja, jag är såpass gammal..!). Då kunde jag ägna många timmar åt att stå framför spegeln och försöka porträttera den Maria jag upplevde mig själv vara. Jag minns att det var stunder när jag mådde som bäst. För det var en sorts självkärlek jag ägnade mig åt. Samma sak är det nu. Jag tar bilder som visar upp mig på det sätt som jag tycker om att se mig själv.  Det kan vara bilder där jag ser snygg ut, men det kan också vara bilder där jag ser ledsen eller arg ut. Jag tycker om flera sidor hos mig själv. Och är inte det himla fint, att jag faktiskt tycker om att se mig själv. Självklart finns det också stunder då jag inte gör det. Därför blir de här stunderna med mig själv, när jag känner för att ta en selfie, något jag verkligen värnar om.

Maria Niemi
En selfie av mig som jag tycker om.

Men selfies fyller inte bara en självförverkligande funktion. Forskning visar att om vi exempelvis ser ett leende så börjar vi själva le, och genom att vi själva ler så blir vi glada eftersom hjärnan kopplar ihop dessa muskelspänningar med glädje. Och det räcker med att leendet syns på bild. Ja, till och med en smiley kan räcka! Så genom att lägga ut glada selfies på oss själva bjuder vi samtidigt andra på glädje. Och de ledsna bilderna väcker empati. Inte heller en så dum egenskap att bringa fram.

Personligen tror jag att vi inte kan få nog av att se bilder på personer som vi tycker om. Och de personer vi inte tycker om kanske vi helt enkelt inte ska följa. Det finns till exempel en fiffig funktion på Facebook som gör att du kan fortsätta vara vän med en person, men slippa se dens inlägg och kommentarer i ditt flöde – utan att den vet om att du gjort det. Och vad gäller Instagram, där är det redan idag accepterat att fokusera på dina intressen snarare än att följa alla du känner. Till syvene och sist handlar det om ditt liv och ditt välmående. Se till att få selfies från människor du tycker om och skippa resten är mitt stalltips. Då kan de personerna du inte gillar fortsätta lägga ut sina selfies inför de personer som gillar dem. Och alla blir nöjda och glada.

Sluta följa-funktionen på Facebook
Stör dig inte – sluta följa!

Så fortsätt ta selfies om det hjälper dig att älska dig själv! Kanske rentav investera i en selfie stick. Och för att avslutningsvis belöna dig som läst ända hit, så bjuder jag på ett leende i form av en smiley.. 🙂

 

/Maria Niemi