Taggarkiv: lobbying

Hur du lobbar fram en ny lag

Jobbar du kanske med en fråga som skulle behöva en lagändring, men vet inte riktigt hur du ska gå till väga? Här kommer några konkreta tips som bygger på kommunikationsarbete som lett till faktiska lagändringar.

Jag har i olika omgångar jobbat med att försöka få till nya lagar genom opinionsbildning och lobbying, varav två som blivit verklighet. För omkring tio år sedan började en socialförsäkringsgrupp på fackförbundet Kommunal jobba med en idé utifrån utredaren Anna Hedborgs rapport, som handlade om ett karensavdrag istället för den vanliga karensdagen. Karensavdraget skulle vara mycket mer rättvist och mer anpassat till den moderna verkligheten, eftersom alla människor inte jobbar måndag till fredag kontorstid. En karensdag kan slå väldigt hårt för den som bara jobbar tre dagar en vecka. Det blir ju en tredjedel av personens inkomst som försvinner vid vanlig sjukdom. Nu har karensavdraget äntligen blivit lag.

Ett annat exempel är barnrättslagen som blir lag 1 januari 2020, som Barnombudsmannen drivit fram. Där hade jag förmånen att vara med på sluttampen och sätta det sista kommunikationsarbetet under 2017.

Här får du tre tips utifrån dessa erfarenheter, som kommer göra kommunikationsarbetet mer framgångsrikt.

En riktigt bra lagidé

Det krävs en idé som ska få de flesta att tänka: ”Men vad konstigt att det inte redan är så!”. Något som löser ett problem på ett ganska självklart sätt. Idén med ett karensavdrag pekade på en allt vanligare verklighet – att människor inte jobbar likadant och att karensdagen därmed var omodern och förlegad.

En riktigt bra idé är det få förunnat att kläcka självmant. I det här fallet handlade det om att samla gedigen kompetens, med lång erfarenhet av såväl socialförsäkringar som kommunikation och kunskap om dagens arbetsmarknad, för att kunna komma fram till den. Sen krävdes det också mod för att ta fasta på den då djärva tanken.

Lobba direkt mot makten

Visst är det bra att försöka väcka opinion hos allmänheten, och ibland är det vad som krävs. Men inte alltid. Finns det en given instans som redan tittar på lagändringar, till exempel en regeringsutredning, så kan det fungera lika bra att kontakta den. De blir ofta glada över att få inspel från trovärdiga aktörer, inte minst om det handlar om helt nya idéer.

I fallet med karensavdraget fanns det en pågående socialföräkringsutredning som Kommunal kunde lämna idén till och så fröet redan där.

Välj rätt ord för opinionsbildning

När jag började jobba på Barnombudsmannen insåg jag ganska snabbt att den terminologi som användes om lagförslaget inte skulle funka bland gemene man. Det talades till exempel om en ’inkorporering av barnkonventionen i svensk lag’. Bara ordet ”inkorporering” kan vara svårt att förstå vad det innebär och är egentligen inte intressant för de flesta. Det man är mest intresserad av är om barnens rättigheter kommer stärkas i en ny lag eller inte.

För att göra det lättare att prata om behövdes det ett enklare språk, gärna ett ord som förklarade det mesta. Därför valde vi att prata om ’barnrättslagen’ istället. Något som andra organisationer, till exempel Bris, anammade snabbt eftersom vi lanserade ordet under Almedalsveckan där vi  som jobbade med barnrättsfrågor samkörde programpunkter. Tack vare det ordet blev det tydlig för människor därute att en ny lag som stärker barns rätt är på gång.

Vi hämtade inspiration från opinionsarbetet inför samtyckeslagen (som för övrigt också blev lag 2018). Det var ett arbete drivet av gräsrötter med Ida Östensson i spetsen och jag hörde henne berätta i en podd om just hur viktigt det är med ordens betydelse. Att det hjälpte för dem att prata om en ’samtyckeslag’ och också använda sig av kampanjbudskapet ”Fatta”, för att visa på att det handlar bara om att alla måste fatta. Det som är enkelt att beskriva är också enkelt att förstå och ta till sig. Arbetet med samtyckeslagen har varit imponerande att följa, eftersom det vände en hel del personer som var skeptiska i början till att tycka att samtycke är en fullständig självklarhet. På ett pedagogiskt sätt lyckades de förklara hur enkelt ett samtycke kan fås. Så mycket kan rätt ordval göra för en fråga.

Det svåra är att väcka intresse

Den riktigt stora utmaningen vad gäller att få till en lagändring är att bygga kännedom och väcka intresse. Det blir tydligt genom AIDA-modellen. Huvudinsikten med den är att det krävs stor kännedom om ämnet för att väcka intresse hos en grupp. Och i den gruppen kommer en ännu mindre andel vara sugna på att göra något. Och av de som är sugna på att göra något kommer ännu färre faktiskt göra det. Därför är det oerhört viktigt att bygga kännedom.

 

/Maria Niemi, vd Hyvää

 

Vill du veta mer om opinionsbildning och lobbying?

Kontakta Hyvää så får du hjälp!

 

 

Funkofobi i Svenska akademiens ordlista

Nästa år kommer ordet funkofobi in i Svenska akademiens ordlista, SAOL. Det tack vare en kampanj från Förbundet Unga Rörelsehindrade.

Johanna Andersson, styrelseledamot Unga Rörelsehindrade.
Johanna Andersson, styrelseledamot Unga Rörelsehindrade. Foto: Albert Martinsson, SHT

Ordet funkofobi betyder fördomar mot personer med funktionsvariationer, och kan liknas med homofobi, sexism och rasism.

På kampanjsidan beskriver Unga Rörelsehindrade det med att personer med funktionsvariationer blir förminskade till en diagnos. ”För många är vi bara cp. Det syns i strukturer (skolsystemet) och i reflexmässiga handligar (hjälplösa stackare).” Det här vill förbundet ändra på och ett sätt är att mynta ordet funkofobi.

”Det är att erkänna att det finns fördomar mot oss med funktionsvariationer. När det finns ord på en fördom eller ord på saker och ting så är det först då man kan motverka dem” säger Johanna Andersson, förbundsstyrelseledamot i Unga Rörelsehindrade till Sveriges Radio.

Förutom det positiva med att få ett ord för något som drabbar så många människor, så är det också ett bra exempel på en smart lobby- och opinionsbildande kampanj!

Däremot saknar jag fortfarande transfobi i ordlistan, det vill säga fördomar mot transpersoner. Hur länge ska det dröja innan det ordet kommer in, Peter Englund?

/Maria Niemi