Taggarkiv: normkritik

Redaktionellt uppdrag och analys av designbranschen

SCB:s logotyp i lila

Under hela hösten kommer Hyvää hjälpa Statistiska centralbyrån, SCB, med att se om det går att organisera det redaktionella arbetet med digital kommunikation bättre. SCB vann Stora kommunikatörspriset 2017 för Bästa offentliga kommunikation tack vare satsningen Sverige i siffror, men har nu mött nya utmaningar efter en omorganisation. Där kommer Hyvää in i bilden, som tas in som underleverantör via huvudbyrån Intellecta Corporate.

I vinter medverkar också Hyvääs Maria Niemi i Omformas magasin med en normkritisk analys av designbranschen. Mer information om det kommer senare i höst. Omforma är en ideell förening som verkar för nya strukturer för designbranschen.

Omformas animerade logotyp

Uppdatering 180903:

I höst kommer Hyvää också hålla en normkreativ kommunikationsworkshop för kommunikatörerna i Huddinge kommun.

Huddinge kommuns logotyp med svart sköld på grå botten

Emojis har tagit över – men vem bestämmer över språket?

Hijab emoji by The Unicode Consortium

För över två år sen, i januari 2015, skrev jag ett blogginlägg om att emojis kommer att ta över. Och även om spaningen verkligen inte enbart var min egen –  den baserades bland annat på ett mycket intressant samtal jag hade med Hyvääs samarbetspartner; kommunikationsstrategen Emelie Fågelstedt – är det roligt att se tillbaka på det nu idag för hur väl spaningen stämde.

Emojis bygger relationer

Idag kan det snarast kännas svårt att skriva ett meddelande utan en emoji. Som en yngre släkting sa; ”då känns det som att du är sur på mig”. Till och med i mejl till potentiella kunder kan det kännas märkligt att inte addera en emoji på slutet, för att understryka hur roligt ett samarbete skulle vara. Eller bara för att ge den personen ett leende, som en bra start på dagen. Att addera en emoji gör att mejlet blir mer mänskligt – det går från information till kommunikation, från en monolog till en konversation, från en kontakt till en relation.

The Unicode Consortium styr emojispråket

Det som kan tyckas lite underligt är att de som idag bestämmer över vilka emojis som finns och inte är den ideella organisationen The Unicode Consortium som skapades för att tillgängliggöra alla språk. Ironiskt nog blev det istället så att deras tekniska kommitté på elva personer en gång om året röstar om vilka nya symboler som ska ingå i emojispråket, och om några gamla ska strykas. Det är alltså elva personer som bestämmer över världens snabbast växande språk, enligt Svenska Dagbladet.

Emojis förmedlar normer

Eftersom de flesta människor utgår från sig själva när de kommunicerar så blev också den första raden emojis utifrån perspektivet hos de elva personerna i tekniska kommittén hos The Unicode Consortium. De fick också kritik för bristen på mångfald, och valde att göra något åt det – vilket du kan läsa mer om i MacWorld. Men trots tillskottet av olika hudfärger, familjer och stilar så glömde de en stor grupp – kvinnor med slöja. En man med turban fanns däremot redan. Det här tröttnade 16-åriga Rayouf Alhumedhi i Tyskland på och kontaktade The Unicode Consortium med sin egenritade hijabemoji, något du kan läsa om på SVT Nyheter. Hon fick svar bara efter en vecka, och blev sedan bjuden till konferensen Emojicon i San Fransisco, USA. I juni släpps hijabemojin.

Här kan du se alla nya emojis som släpps i juni av The Unicode Consortium.

Om du är intresserad av emojis historia så kan du läsa denna artikel i Svenska Dagbladet. Eller se SVT Kobra om det ordlösa språket och hur bilder och symboler färgar våra sätt att kommunicera.

Intressant läsning är också att följa Sara Léren som är agil utvecklare och expert inom inkluderande design på InUse – till exempel här om Världskulturmuséets smarta toalettsymboler som Hyvää ofta lyfter fram på inspirationsföreläsningar.

Vill ni ha hjälp med inkluderande bildspråk?

Eller hjälp med er visuella kommunikation, till exempel med att sätta en bildstrategi. Självklart ska ni få stöd på vägen – kontakta Hyvää!

 

/ Maria Niemi, VD Hyvää Kommunikation

Normkreativitet är praktiken & normkritik är analysen

Vad är skillnaden mellan normkreativitet och normkritik, brukar en del undra. Ordet normkritik är ett väletablerat ord, och också en metod, som handlar om att syna och kritisera normer i samhället. Eller som Jämställ.nu beskriver normkritik:

Normkritik handlar om att sätta fokus på makt. Det innebär bland annat att få syn på, och ifrågasätta, de normer som påverkar uppfattningar om vad som är ”normalt” och därmed oreflekterat uppfattas som önskvärt.

Att vara normkreativ handlar däremot om att förändra, twista och bryta mot normer genom att använda sig av kreativitet. En skulle kunna säga att om normkritik är analysen, så är normkreativitet praktiken som kommer efter att analysen har gjorts. Det handlar alltså om att göra något aktivt för att förändra normer.

Normkritik handlar för övrigt inte alls om att ”tänka rätt”, utan istället om att tänka mer fritt. Branschorganisationen Mångfaldsföretagarna, som Hyvää är medlem i, har bloggat bra om det här.

Vem myntade ordet normkreativ?

En del undrar om det är jag som myntat ordet normkreativ. Och nej – det är det inte. Det är förstås alltid svårt att säga exakt vem som sagt vad. Men om jag förstått det rätt så var det en deltagare på Settings workshop som kläckte ordet, och därefter är det de som lanserat och använt det vidare. Settings drivs av Rebecca Vinthagen och Lina Zavalia.

Ett fantastiskt ord som jag använder för att det säger precis vad det är jag håller på med. Normkreativ kommunikation handlar inte bara om att analysera kommunikationen, utan att vara kreativ och faktiskt försöka förändra normer – och därmed göra världen aningens lite bättre.

Vill du bli bättre på normkreativ kommunikation?

Föreläsning, workshop, analys eller strategiskt stöd. Kontakta Hyvää på info@hyvaa.se för mer information eller läs om tjänsten Normkreativ här.

 

/Maria Niemi, vd Hyvää

Tänka tillsammans – verktygsbok för likabehandling i förskolan

Verktygsboken Tänka tillsammans

I onsdags var det release för Tänka tillsammans – en verktygsbok för normkritik och likabehandling i förskolan som ges ut av Antidiskrimineringsbyrån Uppsala. Hyvääs Maria Niemi har bidragit med en novell i den.

Boken är uppbyggd med en guide till normkritik och likabehandling, verktyg och modeller, diskussionsfrågor som är kopplade till skönlitterära texter och serier. Perfekt för dig som vill göra förskolan lite mer normkreativ.

Beställ Tänka tillsammans

Boken går att beställa via Antidiskrimineringsbyrån Uppsala.

För dig i skola: PraLin

(UPPDATERING 2018:)
Det finns även en liknande verktygsbok för dig som jobbar i skolan, som heter PraLin, och som också getts ut av Antidiskrimineringsbyrån i Uppsala. PraLin beställer du också via dem.

Vill du bli bättre på normkreativ kommunikation?

Kontakta Hyvää på info@hyvaa.se eller läs mer här om tjänsten Normkreativ.

Inte ”särskild” för att jag har kostbehov

Det är väldigt lätt hänt att av ren vana använda sig av uttryck som är exkluderande. Det händer även mig, som jobbar med dessa frågor dagligdags. Det gäller att alltid ha glasögonen på och granska texter normkritiskt. Speciellt sina egna!

DIKs #KreativFrukost 150317 i Stockholm

I tisdags arrangerade facket DIK en #KreativFrukost för deras kommunikatörs- och egenföretagarmedlemmar (fler bilder från det finns längst ned i blogginlägget). Jag var workshopledare och inspirationsföreläsare där. I själva anmälningsformuläret råkade denna formulering smyga sig in, något som inte jag heller upptäckte när jag korrekturläste det. Istället var det en av deltagarna som uppmärksammade mig på den här formuleringen:

"Särskilda kostbehov"

Varför är vissa kostbehov ”särskilda” medan blandkostätares behov inte är det? Jag själv tillhör den där gruppen med ”särskilda” kostbehov och tycker själv att det är irriterande att behöva bli sedd på som just särskild.

I det här fallet hade det varit mycket bättre att ta bort ordet ”särskilda” och bara skriva ”Ange här dina kostbehov”. Vi gjorde också så att vi ändrade till det, samt med tillägget; ”Ange här dina kost- och tillgänglighetsbehov”. Det senare är ju också viktigt att veta om man vill hålla just en normkreativ workshop!

I Hyvääs checklista för inkluderande kommunikation finns en punkt med om just exkluderande uttryck.

Undvik uttryck som markerar avvikelser från normen.
Uttryck som ”kvinnlig polis”, ”manlig sjuksköterska”, ”damfotboll”, ”grabbkväll” eller ”kvinnligt företagande” förmedlar att det skulle vara någon skillnad på kvinnor och mäns umgänge och yrkesutövande. Det finns andra uttryck som är problematiska, såsom ”ta en bensträckare”, vilket exkluderar personer som är rullstolsburna. Använd heller aldrig uttryck där du utgår ifrån dig själv, såsom ”annan religion” eller ”annan hudfärg”.

 

Bilder från #KreativFrukost i Stockholm

Maria Niemi höll i DIKs #KreativFrukost 150317 i Stockholm
Maria Niemi höll i DIKs #KreativFrukost 150317 i Stockholm
DIKs #KreativFrukost 150317 i Stockholm
Hoppsan, inte så normkreativt det här! Men på #KreativFrukost synades materialet i sömmarna.

Normkreativ film, litteratur och metodmaterial

Hyvää rekommenderar dessa normkreativa filmer, artiklar, böcker och metodmaterial som inspiration och verktyg om du vill att er verksamhet ska bli mer inkluderande.

Den här tipslistan gjordes ursprungligen för en uppdragsgivare som framför allt jobbar med barn och unga. Därför ligger fokus på de målgrupperna. Listan är kategoriserad efter vilken åldersgrupp du jobbar med, men samtidigt utesluter det inte att tipsen funkar för alla åldrar. Tänk normkreativt, helt enkelt!

Uppdaterad december 2018.

Normkreativt för dig som jobbar med barn

Boktips från Stockholms stadsbibliotek 2016Boktips från Stockholms stadsbibliotek 2016

BOK. Modigast av alla. Av Gull Åkerblom. Illustrationer av Sissel Gustafsson.
I Lydias klass drar de lott om vem som ska vara årets lucia. Spänningen är stor
och förvåningen ännu större – när fröken läser upp namnet – Nizan!
Några protesterar, men Lydia blir stolt. Över Nizan. Att han vill och vågar,
och för att han sjunger bäst i klassen! Men på självaste lucia-dagen är Nizan inte lika säker längre. Får han ens fram en enda liten ton? Kan Lydias lilla knep hjälpa även denna gång …?

Mitt liv i rosa

FILM. Mitt liv i rosa. Av Alain Berliner.
En varm film om Ludovic, som tilldelas könet pojke vid födseln men som försöker få alla runt omkring att förstå att hon egentligen är en flicka.

Familjeboken

BOK. Familjeboken . Av Eddie Summanen och C. Kåberg.
Var kommer bebisar ifrån? Hur vet man vilka som är ens familj? Och hur blev jag själv till? Familjer kan se ut nästan hur som helst och barn kan bli till på många olika sätt. Familjeboken handlar om alla former av familjebildningar och vidgar begreppet familj. Boken tar bland annat upp hur ett barn blir till, insemination, sex, adoption, konstgjord befruktning samt heterosexuella, homosexuella och ensamstående föräldrar. En bok att läsa tillsammans med barn eller att låta lite större barn läsa själv. Boken öppnar upp för samtal och reflektion tillsammans med barn kring temat familj.

Prinsessan Kristalla

BOK. Prinsessan Kristalla. Av Anette Skåhlberg.
När prinsessan Kristalla vägrar gifta sig spärras hon in i ett högt torn för att välja en av alla prinsarna. Men Kristalla rymmer och träffar sin stora kärlek. Nu måste hon övertyga kungen och drottningen om att få gifta sig med svärdsmidaren Vilda, en flicka från folket som inte är av kungligt blod…

BOK. Kivi & Monsterhund. Av Jesper Lundqvist.
En sprudlande, galen berättelse på rim om att önska sig något, och få det, om än inte helt på det sätt som en hade trott! Sveriges första barnbok där hen används som personligt pronomen.

Jonatan på Måsberget

BOK. Jonatan på Måsberget. Av Jens Ahlbom.
En fantasifull, kreativ och hoppfull skildring om barn som inte har fått samma förmåga till utveckling som de flesta, men det finns alltid en lösning om man är envis. Om ett barn med funktionsvariation.

Lill-Zlatan och morbror raring

BOK. Lill-Zlatan och morbror raring. Av Pija Lindenbaum.
Lill-Zlatan älskar sin morbror raring. När mamma och pappa är på Mallis får hon vara med honom hela tiden. De fikar, går och simmar och gör roliga saker. Men en dag sitter någon i morbrors kök. Han heter Steve och kommer från Trelleborg. Lill-Zlatan tycker att han kan åka tillbaka till det där Trelleborg. Men Steve vill inte flytta på sig i första taget. Och Lill-Zlatan är svartsjuk!

Kenta och barbisarna

BOK. Kenta och barbisarna. Av Pija Lindenbaum.
Kenta är så himla bra på fotboll. Han skjuter lätt en rökare mitt i krysset. Men i dag vill han vara inne. Tjejerna är i dockvrån. Kenta packar upp sin rygga. De märker inte honom och barbisen fast han står där en lång stund. Till sist säger Agnes: ”Du fån´te va me!”

Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2

BOK. Ge ditt barn hundra möjligheter istället för två! Om genusfällor och genuskrux I vardagen. Av Kristina Henkel och Marie Tomicic.
Författarna skriver om situationer där barn könas och görs till flickor och pojkar. Fällorna och kruxen handlar om alltifrån leksaker och kläder till vänskap och känslor. Till varje fälla finns praktiska och konkreta tips. En verktygslåda för dig som vill skapa utseendemässig, språklig, vänskaplig, känslomässig och kroppslig jämställdhet.

Rosa - den farliga färgen

BOK. Rosa – den farliga färgen. Av Fanny Ambjörnsson.
Varför kan en man bära rosa skjorta utan att väcka uppmärksamhet i vissa sammanhang, men anses provocerande om han gör det i andra? Vad betyder rosa för unga feminister? Och varför är en del föräldrar tveksamma till att klä sina döttrar i rosa medan flickorna själva gärna frossar i färgen? I Rosa den farliga färgen försöker Fanny Ambjörnsson ta reda på vad människor menar när de säger sig älska rosa, och vad de hatar och känner sig äcklade av.

 

Kom igen gubbar!

BOK. Kom igen gubbar! Om pojkfotboll och maskuliniteter. Av Jesper Fundberg.
Här beskrivs och analyseras fotbollens vardag, i omklädningsrummet, träningar, matcher och turneringsresor. Vilka värden och normer förmedlas och uttrycks? En bok om ungdomsliv, faderskap och maskuliniteter.

Normkreativt för dig som jobbar med unga och vuxna

Omslaget till Stå upp när det blåser

BOK. Stå upp när det blåser. Av Sofia B. Karlsson.
En idrottsmiljö där alla känner sig trygga det eftersträvar de flesta aktiva styrelseledamöter, ledare, tränare, domare och supportrar. Stå upp när det blåser riktar sig till alla som vill arbeta aktivt för det. Inom lagidrotten har vita heterosexuella män varit mer självklara än andra på beslutande poster, på åskådarplats, plan och i omklädningsrum, vilket kommit att forma idrottsmiljön. Därför är det också de som är självklara som kan göra störst skillnad.

I boken redogör Sofia B. Karlsson, utifrån forskning och egen erfarenhet, hur sådant arbete kan bedrivas. Här berättar även en rad manliga idrottsledare, aktiva och supportrar hur normer och förväntningar påverkat dem och deras arbete, i föreningar eller förbund, för en jämställd och jämlik miljö. Stå upp när det blåser vänder sig till dig som vill komma vidare i tanken och själv bli en aktör i arbetet för en inkluderande idrott.

Filmen Jätten

FILM. Jätten. Av Johannes Nyholm.
Rikard, autistiskt och gravt missbildad, skiljdes vid födseln från sin mor. Nu, 30 år senare är han övertygad om att få henne tillbaka om han bara vinner de Nordiska mästerskapen i boule. Tänk om han kunde få till det där perfekta kastet, den där magiska känslan när allt klaffar – och vinna den där stora pokalen att visa för mamma. Rikards sköra fysik och en dömande omgivning får inte stoppa honom. Till sin hjälp har han sin bäste vän och tränare Roland, tre klot i skimrande guld och en 50 meter hög jätte.

 

Vi är bäst!

FILM. Vi är bäst! Av Lukas Moodysson.
En feel good-film från om 12-13-åriga Bobo, Klara och Hedvig som brukar hänga på den lokala fritidsgården där de inte riktigt känner sig hemma. Inte blir det direkt bättre av att de bestämmer sig för att spela i band precis som killarna på fritidsgården gör.. De unga tjejerna får ett minst sagt oinspirerande bemötande av fritidsledarna. Men Bobo, Klara och Hedvig vägrar låta sig stoppas.

Skin

FILM. Skin. Av Anthony Fabian.
Skin är baserad på en sann historia om Sandra Laing som ser ut som mörkhyad trots att båda hennes biologiska föräldrar är vita. Sandra växer upp i Sydafrika under 60-talets apartheid-era och brottas med frågan om hon vill tillhöra de vita eller de mörkhyade.

Öppna verksamheten!

BOK. Öppna verksamheten. Av Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor.
Den här boken är till för dig som arbetar med unga på en fritidsgård, ett ungdomens hus eller inom någon annan verksamhet som riktar sig till unga. Där möter du säkert många ungdomar med olika bakgrund, intressen och behov och vet att unga lockas till din verksamhet av olika skäl. Men hittar alla grupper som behöver din verksamhet fram till den? Känner de att det finns plats för dem?

Sex - på ditt sätt

METODMATERIAL. Sex – på ditt sätt. Om sex för unga. Av Pelle Ullholm, RFSU.
Sex – på ditt sätt är texter och bilder om sex och relationer. De är riktade till tonåringar i högstadiet och i början av gymnasiet.

Med uppenbar känsla för stil

BOK. Med uppenbar känsla för stil. Av Stephan Mendel Enk.
Ett reportage om manlighet. Det handlar om hur våldet i samhället hänger ihop med den bild av manlighet som formar pojkar.

 

BOK. Passa och passa in – om manlighet, fotboll och utbildningsval (pdf). Av Sofia B. Karlsson.
AIK-spelare berättar om vilka förväntningar det finns på att vara kille idag och hur dessa kan påverka faktiska handlingar som yrkes- och utbildningsval. I boken diskuteras också hur vi påverkas av att i tidig ålder bli uppdelade i kill- och tjejlag inom exempelvis fotbollen. Vad skapar det för utrymme för att hitta sin egen identitet, som inte bygger på förväntningar som är kopplade till kön?

Det är vår tur nu

BOK. Det är vår tur nu – att vara trans i en tvåkönsvärld. Av RFSL Stockholm.
För unga som funderar på det här med kön och könsidentitet. En antologi med berättelser om hur det är att vara trans i en värld som är tvåkönad.

Världens viktigaste bok

BOK. Världens viktigaste bok: Om kroppen, känslor och sex. Av Nathalie Simonsson och RFSU.
Världens viktigaste bok är den första boken i sitt slag eftersom den tar upp normer, ja- och nejkänslor, hur man vågar tro på sig själv och hur man är schyssta mot varandra. Det är en bok som kan läsas under täcket hemma på rummet, men också tillsammans med föräldrarna eller i skolan. En bok om allt man vill veta men inte vågar fråga om.

Machofabriken

METODMATERIAL. Machofabriken.
Ett verktyg för dig som arbetar med unga för ökad jämställdhet och för förebyggande arbete mot våld.

Tänk (tvärt)om!

METODMATERIAL. Tänk (tvärt) om! : tjejer, killar och makt. Av Anna Norlin.
Här får tjejer och killar berätta, fundera, tänka, drömma och diskutera hur det är att vara tjej och kille i dag. Om kläder, utseende, reklam och sport. Hur funkar jämställdheten i skolan? Hur funkar vuxna? Hur är det i andra länder? Vad kan vi göra för att förändra?

BRYT!

METODMATERIAL. BRYT. Utgiven av RFSL Ungdom.
Ett metodmaterial om normer i allmänhet och heteronormen i synnerhet.

Genusboken

BOK. Genusboken. Av Johanna Nihlén och Sara Nilsson.
Genusboken är tänkt som en diskussions- och fördjupningsbok. Texten varieras med personliga citat och berättelser från unga människor, faktarutor, checklistor, en mängd diskussionsuppgifter samt tester och tips på vad man själv kan göra för att öka jämställdheten.

Boys don't cry

FILM. Boys don´t cry. Av Kimberly Peirce.
Baserad på en sann historia om Teena Brandon som tilldelas könet kvinna vid födseln men identifierar sig som man. Han försöker hitta sig själv och kärleken hemma i småstaden Nebraska, USA.

Transamerica

FILM. Transamerica. Av Duncan Tucker.
Bree är på väg att fullborda sin väg till att bli kvinna. Men så får hon plötsligt veta att hon är far till en son, från tiden då hon fortfarande hade tilldelats könet man. En son som visar sig vara kriminell.

Hetero

BOK. Hetero. Av Sandra Dahlen.
Att vara heterosexuell betyder enligt Norstedts ordbok: ”sexualdriftens inriktning mot motsatt kön”. Så enkelt, och ändå inte. För varför delar vi egentligen upp folk efter vem de har sex med – vad ger det oss? Den frågan ställer Sandra Dahlén.

Stora sexboken för tjejer som har sex med tjejer

BOK. Stora sexboken – för tjejer som har sex med tjejer. Av: Helene Delilah & Malinda Flodman.
Stora sexboken är den första boken i Norden som riktar sig till kvinnor som har sex med kvinnor. Den är en inspirerande, sexig och konkret handledning, oavsett om man är nybörjare eller veteran. Den handlar om lust, kåthet, orgasmer, sexuell självkänsla, erotik och självklart om teknik.

Nättips

I Kalmar tar tjejerna plats på fritidsgården och fritidsledarna är numera ”genussmarta”. Läs mer på KA.

I Gnesta började pojkarna höja sina betyg sedan skolan börjat jobba aktivt med mansrollen.  Läs mer på DN.

SvartKvinna berättar om vilket bemötande en kan få som mörkhyad i Sverige idag. Läs mer på Facebook.

Fackförbundet Byggnads byter ut alla han mot hen i stadgarna. ”Det känns mer modernt och välkomnande”. Läs mer på SVT.

 

Vi har säkert  missat jättemånga bra filmer, böcker och metodmaterial. Tycker du att något saknas? Lägg in ditt tips i en kommentar!

Selfies – ett sätt att ta kontroll

För ett par veckor sen bloggade jag om att selfies kan vara ett sätt att förmedla sin egen bild av sig själv, och till och med att en kan älska sig själv genom selfies. Nu driver psykologi- och beteendeekonomiprofessorn Daniel Arley samma tes i en artikel i SvD; att selfies är ett sätt att ta makten över bilden av sig själv:

 ”Om vi stoppar det vi gör för att be någon utomstående att ta vår bild så innebär det att vi känslomässigt kliver ut ur ögonblicket. Vi stannar upp och ler mot kameran och försöker sedan komma in i upplevelsen igen. Selfies löser det problemet.”

Enligt SvD använder sex av tio svenska ungdomar mellan 15 och 24 år bilddelningstjänsten Snapchat, där en bild bara syns i några sekunder och där många kommunicerar nästan enbart med selfies. Många förfasar över de ungas utseendehets, men fotografen Emma Blomberg tycker att det är dags att tänka om. Blomberg är aktuell med utställningen ”Självbilder” och säger såhär:

”Selfien har potential, med hjälp av den kan man ta kontroll och berätta mer om sig själv än den förväntade bilden.”

/ Maria Niemi

PS. Du som är sällskapssugen och nyfiken på Hyvää – kom på premiär AW 2014-11-27!

Älska dig själv med selfies

Finns det något som är så älskat, och samtidigt så hatat, som selfies? Alltid lite då och då blossar det upp en diskussion om någon som lägger ut en massa selfies. Eller tvärtom – någon som aldrig visar bilder på sig själv. Det är uppenbart att det finns en norm om ”lagom mycket selfies”. Men det är högst oklart var gränserna för detta lagom går. Precis som alltid med normer så upptäcks de först då en klivit över den där osynliga gränsen. Då kommer bestraffningen som på beställning.

Vad fyller selfien för funktion?
Utifrån en snabb analys kan det tänkas handla om bekräftelse. En lägger ut en bild på sig själv och får likes och (förhoppningsvis) trevliga kommentarer. Men jag tror det handlar om något djupare än så. Jag tror det kan handla om att skapa sig själv utifrån sin egen bild av sig själv. Selfien är en möjlighet att avbilda sig själv enligt sin egen uppfattning och helt strunta i andras. För det är oftast källan till irritationen hos andra; ”Han ser ju inte alls ut sådär i verkligheten” eller ”Hon fotar ju bara från den vinkeln där hon ser bäst ut hela tiden”. Men är det inte helt fantastiskt att kunna strunta i alla andras uppfattningar och bara utgå från sin egen självbild? Jag läser i boken Det är vår tur nu – att vara trans i en tvåkönsvärld utgiven av RFSL Stockholm en text av min förra kollega Mikael Hansén Goobar:

”På Internet hittade jag vänner, information och andra människor som såg mig som jag såg mig själv – en bild som visserligen var beskuren men som visade det som faktiskt var jag. Precis som fotona jag började lägga upp – med en ram som började strax ovanför brösten, ur en vinkel där den långa luggen doldes av en kortare, med rätt kontrast så att rätt ansiktsdrag lyftes fram – var bilden av mig som skapades i de texter, presentationer och meddelanden jag skrev säkert ofullständigt ur mitt vardagsumgänges perspektiv men samtidigt helt och hållet jag.”

Tänk att något så enkelt som en selfie kan vara en del i ett identitetsskapande för en person som kanske inte uppfattas på det sätt av andra som hen uppfattar sig själv. Ur det perspektivet kan selfien vara livsviktig, eller åtminstone en del i något som ger styrka.

”Att rollspela, att inte ens behöva vara bilden av sig själv, att alltså inte skapa sig själv utan någon annan, är ett sätt att göra sina drömmar tydliga och verkliga eller att skapa drömmar, idéer, bilder som inte fanns innan. Möjligheten att få kontrollera vem man är och att få bli någon annan kan vara otroligt viktigt i flera olika situationer. Om man befinner sig mitt uppe i en diskussion med sig själv där man försöker förstå om man är kille, tjej eller något annat. Om man är osäker på om man trivs i sin kropp eller inte. Eller om man är säker på alla dessa saker (jag vet att jag är kille) men blir osäker i mötet med omvärlden (alla ser mig som tjej). Att få säga fuck you till och med till behovet att vara sig själv och att välja att bli någon annan istället för att andra stoppar in en i ett fack som man inte är bekväm i.”

Jag minns själv när jag var tonåring, när inte Internet ännu slagit igenom (ja, jag är såpass gammal..!). Då kunde jag ägna många timmar åt att stå framför spegeln och försöka porträttera den Maria jag upplevde mig själv vara. Jag minns att det var stunder när jag mådde som bäst. För det var en sorts självkärlek jag ägnade mig åt. Samma sak är det nu. Jag tar bilder som visar upp mig på det sätt som jag tycker om att se mig själv.  Det kan vara bilder där jag ser snygg ut, men det kan också vara bilder där jag ser ledsen eller arg ut. Jag tycker om flera sidor hos mig själv. Och är inte det himla fint, att jag faktiskt tycker om att se mig själv. Självklart finns det också stunder då jag inte gör det. Därför blir de här stunderna med mig själv, när jag känner för att ta en selfie, något jag verkligen värnar om.

Maria Niemi
En selfie av mig som jag tycker om.

Men selfies fyller inte bara en självförverkligande funktion. Forskning visar att om vi exempelvis ser ett leende så börjar vi själva le, och genom att vi själva ler så blir vi glada eftersom hjärnan kopplar ihop dessa muskelspänningar med glädje. Och det räcker med att leendet syns på bild. Ja, till och med en smiley kan räcka! Så genom att lägga ut glada selfies på oss själva bjuder vi samtidigt andra på glädje. Och de ledsna bilderna väcker empati. Inte heller en så dum egenskap att bringa fram.

Personligen tror jag att vi inte kan få nog av att se bilder på personer som vi tycker om. Och de personer vi inte tycker om kanske vi helt enkelt inte ska följa. Det finns till exempel en fiffig funktion på Facebook som gör att du kan fortsätta vara vän med en person, men slippa se dens inlägg och kommentarer i ditt flöde – utan att den vet om att du gjort det. Och vad gäller Instagram, där är det redan idag accepterat att fokusera på dina intressen snarare än att följa alla du känner. Till syvene och sist handlar det om ditt liv och ditt välmående. Se till att få selfies från människor du tycker om och skippa resten är mitt stalltips. Då kan de personerna du inte gillar fortsätta lägga ut sina selfies inför de personer som gillar dem. Och alla blir nöjda och glada.

Sluta följa-funktionen på Facebook
Stör dig inte – sluta följa!

Så fortsätt ta selfies om det hjälper dig att älska dig själv! Kanske rentav investera i en selfie stick. Och för att avslutningsvis belöna dig som läst ända hit, så bjuder jag på ett leende i form av en smiley.. 🙂

 

/Maria Niemi

Kommunikation som inkluderar

Just nu är Hyvää med i ett projekt inom offentlig sektor som handlar om inkluderande kommunikation. Att kommunicera på ett inkluderande sätt handlar om att uppmärksamma att världen består av en mängd olika människor, istället för att utgå ifrån sig själv eller från den gängse normen i samhället. Kommunikation kan göra hela skillnaden för hur om en person upplever sig sedd och inkluderad eller inte.

Ett aktuellt exempel är psykologen i Göteborg som vägrade kalla transpersonen Robin för hen. Inte ens ’han’ kunde psykologen tänka sig att gå med på, trots att Robin erbjöd det som ett alternativ. I psykologens ögon var Robin en kvinna och vägrade se på saken ur Robins perspektiv.  Faktum är att Robin inte ens fick byta psykolog hos den psykiatriska mottagningen, eftersom hen fick beskedet att de inte har HBTQ-kompetens. Därför har Robin nu stämt Västra Götalandsregionen för diskriminering.

Nu är det ju inte sagt att Robin hade fått en bra vård även om de hade kommunicerat inkluderande. Men helt klart hade Robin sluppit att känna sig sänkt och kränkt om psykologen hade kunnat tänka sig att benämna Robin med hen, eller åtminstone han. Åtminstone hade den psykiatriska mottagningen kunnat svara att de visserligen brister i HBTQ-kompetens men att de är villiga att lära sig. Det svar som mottagningen nu gav var allt annat än inkluderande, och frågan är om det ens är lagligt att neka en transperson vård. Det får vi se utifrån resultatet av Robins stämning.

Så fel det alltså kan gå när en inte tänker inkluderande i sin kommunikation. Tvärtom då – hur kan en jobba med det innan något så illa som det här fallet sker? Ett aktuellt exempel är fackförbundet Byggnads, som nu inför hen i stadgarna.

”Det tycker vi känns mer modernt och mer välkomnande. Man ska känna sig välkommen oavsett vad man har för kön eller vilket kön man själv önskar att vara” säger Patrik Östberg, förbundssekreterare på Byggnads.

För Byggnads blev problemet så tydligt eftersom de bara hade ordet han i sina stadgar, vilket var minst sagt exkluderande för alla kvinnor i förbundet. Men förstås också för många transpersoner. För många andra organisationer kanske det kan vara svårt att avgöra på vilket sätt de kommunicerar, och om det är exkluderande på något sätt. Och hur man isåfall blir mer inkluderande i sin kommunikation. Ett sätt är att börja med en normkritisk analys.

Känner du att ni behöver hjälp med en normkritisk analys, eller är intresserad av en utbildning i inkluderande kommunikation? Hör av er så hjälper Hyvää er!

 

/Maria Niemi

För dig som vill göra världen aningens lite bättre

I våras bestämde jag mig för att starta eget inom kommunikation, och nu är Hyvää Kommunikation äntligen igång. Jag vill jobba kreativt och också kunna få tid till eget skrivande. Samtidigt som jag vill fortsätta hjälpa personer, organisationer och företag som vill göra världen aningens lite bättre. Mitt samhällsengagemang är anledningen till att jag jobbat inom ideell sektor i ca 10 år. Jag vill nu jobba ännu mer med jämställdhet och normkritik, för en mer öppen och inkluderande värld. Jag vill hjälpa bra organisationer att få ännu större betydelse och inflytande. För det kommer mina kunskaper inom varumärkesutveckling och digital kommunikation väl till pass. Och för att inte tala om hur jag svingar svärdet med mina ord! 🙂

Det är först nu jag startat på riktigt, men med en liten smygstart under Stockholm Pride blev det också förstås. Jag gick med Tornedalen Pride, en nystartad förening som verkar för ett öppnare Tornedalen – det område som båda mina föräldrar är uppvuxna i. Och som har en kultur som säger att så fort du gör något normbrytande så anses du vara ’knapsu’. Eftersom jag själv är minst sagt knapsu så ville jag stötta dessa nykomlingar i paraden. Till vänster i bild ser du Tornedalen-flaggan i gult, vitt och blått.

Hyvää på Stockholm Pride 2014

Det är en härlig känsla att vara igång efter månader av planerande och förberedelser. Hyvää Kommunikation huserar alldeles vid Hötorget, på Olofsgatan 18, med en rad andra företag:

Studio Olof

Graphera som också sitter här har förresten tagit fram Hyvää Kommunikations grafiska profil. Inspirationen är hämtad från retro- och vintagedesign som jag personligen älskar.

Om du är nyfiken på Hyvää Kommunikation kan du gilla Facebook-sidan eller följa Hyvää på Instagram.

Och namnet Hyvää då? Ja, jag själv heter Maria Niemi, mitt efternamn är på minoritetsspråket meänkieli som båda mina föräldrar har som modersmål – men som jag aldrig lärt mig. För på den tiden ansågs det inte gagna barnen att lära dem annat än svenska. Och bara den historien i sig säger ju ganska mycket om samhället, så därför kändes det självklart för mig att ta ett ord på meänkieli och hedra mina rötter.

Hyvää är dessutom ett ord som också delas av finskan och som många känner till – det betyder rätt och slätt BRA. Och jag vill göra bra saker med bra personer! Är det du? Hör av dig!

 

/Maria Niemi