Taggarkiv: Instagram

Såhär syntolkar du bilder i sociala medier

Använder synskadade sociala medier som Instagram till exempel? Ja, visst! Så därför bör du se till att alla kan förstå bilderna du publicerar genom att syntolka dem. Dessutom hjälper det också alla med seg uppkoppling som inte lyckas ladda in bilderna. Det ökar tillgängligheten för alla, helt enkelt.

Och det bästa av allt – det är inte ett dugg svårt!

Syntolkning går ut på att skriva en enkel beskrivande text av vad bilden visar. På webbplatser har det gjorts länge med så kallade alt-texter på bilder. Nu gäller det att ta vanan vidare till sociala medier.

Såhär syntolkar du bilder

  1. Ladda upp bilden
  2. Skriv den bildtext du hade tänkt dig
  3. Lägg till: ”Syntolkning:” och därefter beskriver du vad bilden innehåller

Här har du ett exempel från Hyvääs Instagramkonto @hyvaakommunikation (Efter bildtexten står det ”Syntolkning: Hyvääs Maria Niemi står utanför huvudkontorets entré med loggan i bakgrunden och Marias ansikte och lockiga hår i förgrunden”):

Såhär kan det se ut när du syntolkar en bild

Mer läsning/lyssning

Tipstack till Alex Alexandersson som jobbar som IKT-pedagog (länk till Twitter-profil)!

Mer om syntolkning på sociala medier kan du läsa och höra om via journalist Anna Bergholtz.

Vill du kommunicera med fler

Hyvää kan hjälpa dig att kommunicera mer normkreativt. Kontaktuppgifter här!

LinkedIn har gått om Twitter i Sverige

LinkedIn

LinkedIn har passerat 2 miljoner medlemmar i Sverige rapporterar min ledningsgruppskollega Johannes Sundlo på HR Sverige Bloggen. Därmed är LinkedIn större än Twitter i Sverige, i alla fall om statistiken från Svenskarna på Internet stämmer. Endast Facebook och Instagram är större, men LinkedIn knappar in också på Instagram. Facebook behåller däremot sin position med 68 procent av svenskarna. I åldersgruppen 16-25 år besöker 95 procent någon gång Facebook och 81 procent gör det dagligen. Däremot säger inte LinkedIn-statistiken om hur väl använt det är. Det är endast medlemsantal som redovisas. Användningsfrekvensen är förstås mer intressant än medlemsantalet.

Men att just LinkedIn klättrar säger ändå något. Det här öppnar upp en större möjlighet för att jobba med ett område som jag tror kommer bli allt viktigare – nämligen employer branding, också kallat arbetsgivarvarumärke.

Employer branding handlar om att dagens människor förväntar sig mer av en arbetsgivare än att bara få en stadig lön varje månad. De vill se en satsning på bra arbetsmiljö, på en bra organisationskultur och faktum är att många vill också jobba på ett ställe som bidrar med något bra till världen. Det håller inte längre att bara satsa på varumärket gentemot sina medlemmar eller kunder. Organisationer måste också profilera sig mot potentiella anställda. Och det handlar inte bara om tjänstemanna- och akademikeryrken, som en kanske lätt tror.

I HR Bloggen Sverige går det att utläsa att topp tre branscher är IT & teknologi, offentlig sektor och sjukvård & hälsa. De flesta driver visserligen ett företag, är projektledare, säljare och konsulter, men yrket lärare hamnar på en åttonde plats. På LinkedIn finns exempelvis också 359 brevbärare – vilket var mitt allra första yrke under 90-talet.

Vad händer i en värld då professionella kontakter knyts allt lättare, oavsett bransch, och det alltså blir lättare att byta jobb? Kanske kommer det göra att arbetsgivarna tvingas leverera bättre arbetsvillkor för att attrahera arbetskraft. Och fackförbunden kan då bli en naturlig samarbetspartner för alla arbetsgivare i arbetet med att stärka sitt employer brand.

/Maria Niemi

Selfies – ett sätt att ta kontroll

För ett par veckor sen bloggade jag om att selfies kan vara ett sätt att förmedla sin egen bild av sig själv, och till och med att en kan älska sig själv genom selfies. Nu driver psykologi- och beteendeekonomiprofessorn Daniel Arley samma tes i en artikel i SvD; att selfies är ett sätt att ta makten över bilden av sig själv:

 ”Om vi stoppar det vi gör för att be någon utomstående att ta vår bild så innebär det att vi känslomässigt kliver ut ur ögonblicket. Vi stannar upp och ler mot kameran och försöker sedan komma in i upplevelsen igen. Selfies löser det problemet.”

Enligt SvD använder sex av tio svenska ungdomar mellan 15 och 24 år bilddelningstjänsten Snapchat, där en bild bara syns i några sekunder och där många kommunicerar nästan enbart med selfies. Många förfasar över de ungas utseendehets, men fotografen Emma Blomberg tycker att det är dags att tänka om. Blomberg är aktuell med utställningen ”Självbilder” och säger såhär:

”Selfien har potential, med hjälp av den kan man ta kontroll och berätta mer om sig själv än den förväntade bilden.”

/ Maria Niemi

PS. Du som är sällskapssugen och nyfiken på Hyvää – kom på premiär AW 2014-11-27!

Älska dig själv med selfies

Finns det något som är så älskat, och samtidigt så hatat, som selfies? Alltid lite då och då blossar det upp en diskussion om någon som lägger ut en massa selfies. Eller tvärtom – någon som aldrig visar bilder på sig själv. Det är uppenbart att det finns en norm om ”lagom mycket selfies”. Men det är högst oklart var gränserna för detta lagom går. Precis som alltid med normer så upptäcks de först då en klivit över den där osynliga gränsen. Då kommer bestraffningen som på beställning.

Vad fyller selfien för funktion?
Utifrån en snabb analys kan det tänkas handla om bekräftelse. En lägger ut en bild på sig själv och får likes och (förhoppningsvis) trevliga kommentarer. Men jag tror det handlar om något djupare än så. Jag tror det kan handla om att skapa sig själv utifrån sin egen bild av sig själv. Selfien är en möjlighet att avbilda sig själv enligt sin egen uppfattning och helt strunta i andras. För det är oftast källan till irritationen hos andra; ”Han ser ju inte alls ut sådär i verkligheten” eller ”Hon fotar ju bara från den vinkeln där hon ser bäst ut hela tiden”. Men är det inte helt fantastiskt att kunna strunta i alla andras uppfattningar och bara utgå från sin egen självbild? Jag läser i boken Det är vår tur nu – att vara trans i en tvåkönsvärld utgiven av RFSL Stockholm en text av min förra kollega Mikael Hansén Goobar:

”På Internet hittade jag vänner, information och andra människor som såg mig som jag såg mig själv – en bild som visserligen var beskuren men som visade det som faktiskt var jag. Precis som fotona jag började lägga upp – med en ram som började strax ovanför brösten, ur en vinkel där den långa luggen doldes av en kortare, med rätt kontrast så att rätt ansiktsdrag lyftes fram – var bilden av mig som skapades i de texter, presentationer och meddelanden jag skrev säkert ofullständigt ur mitt vardagsumgänges perspektiv men samtidigt helt och hållet jag.”

Tänk att något så enkelt som en selfie kan vara en del i ett identitetsskapande för en person som kanske inte uppfattas på det sätt av andra som hen uppfattar sig själv. Ur det perspektivet kan selfien vara livsviktig, eller åtminstone en del i något som ger styrka.

”Att rollspela, att inte ens behöva vara bilden av sig själv, att alltså inte skapa sig själv utan någon annan, är ett sätt att göra sina drömmar tydliga och verkliga eller att skapa drömmar, idéer, bilder som inte fanns innan. Möjligheten att få kontrollera vem man är och att få bli någon annan kan vara otroligt viktigt i flera olika situationer. Om man befinner sig mitt uppe i en diskussion med sig själv där man försöker förstå om man är kille, tjej eller något annat. Om man är osäker på om man trivs i sin kropp eller inte. Eller om man är säker på alla dessa saker (jag vet att jag är kille) men blir osäker i mötet med omvärlden (alla ser mig som tjej). Att få säga fuck you till och med till behovet att vara sig själv och att välja att bli någon annan istället för att andra stoppar in en i ett fack som man inte är bekväm i.”

Jag minns själv när jag var tonåring, när inte Internet ännu slagit igenom (ja, jag är såpass gammal..!). Då kunde jag ägna många timmar åt att stå framför spegeln och försöka porträttera den Maria jag upplevde mig själv vara. Jag minns att det var stunder när jag mådde som bäst. För det var en sorts självkärlek jag ägnade mig åt. Samma sak är det nu. Jag tar bilder som visar upp mig på det sätt som jag tycker om att se mig själv.  Det kan vara bilder där jag ser snygg ut, men det kan också vara bilder där jag ser ledsen eller arg ut. Jag tycker om flera sidor hos mig själv. Och är inte det himla fint, att jag faktiskt tycker om att se mig själv. Självklart finns det också stunder då jag inte gör det. Därför blir de här stunderna med mig själv, när jag känner för att ta en selfie, något jag verkligen värnar om.

Maria Niemi
En selfie av mig som jag tycker om.

Men selfies fyller inte bara en självförverkligande funktion. Forskning visar att om vi exempelvis ser ett leende så börjar vi själva le, och genom att vi själva ler så blir vi glada eftersom hjärnan kopplar ihop dessa muskelspänningar med glädje. Och det räcker med att leendet syns på bild. Ja, till och med en smiley kan räcka! Så genom att lägga ut glada selfies på oss själva bjuder vi samtidigt andra på glädje. Och de ledsna bilderna väcker empati. Inte heller en så dum egenskap att bringa fram.

Personligen tror jag att vi inte kan få nog av att se bilder på personer som vi tycker om. Och de personer vi inte tycker om kanske vi helt enkelt inte ska följa. Det finns till exempel en fiffig funktion på Facebook som gör att du kan fortsätta vara vän med en person, men slippa se dens inlägg och kommentarer i ditt flöde – utan att den vet om att du gjort det. Och vad gäller Instagram, där är det redan idag accepterat att fokusera på dina intressen snarare än att följa alla du känner. Till syvene och sist handlar det om ditt liv och ditt välmående. Se till att få selfies från människor du tycker om och skippa resten är mitt stalltips. Då kan de personerna du inte gillar fortsätta lägga ut sina selfies inför de personer som gillar dem. Och alla blir nöjda och glada.

Sluta följa-funktionen på Facebook
Stör dig inte – sluta följa!

Så fortsätt ta selfies om det hjälper dig att älska dig själv! Kanske rentav investera i en selfie stick. Och för att avslutningsvis belöna dig som läst ända hit, så bjuder jag på ett leende i form av en smiley.. 🙂

 

/Maria Niemi