Taggarkiv: Facebook

Analys och förslag för Systembolagets sociala medie-organisation

Inlägg på Systembolagets Facebook-sida 2017

Hyvää har senaste halvåret hjälpt ett av Sveriges mest kända varumärken – Systembolaget – med analys av och förslag till ny sociala medie-organisation. Systembolaget, som har över 70 000 följare på sin Facebook-sida och som kan nå över 300 000 personer med sina inlägg, behövde hjälp med att organisera sitt arbete i takt med de växande framgångarna.

Hyvää gjorde en analys av nuvarande situation och kom med tre förslag på hur den nya organisationen kan se ut. Ett roligt och lärorikt arbete som nu har presenterats i sin helhet för Systembolaget. Det ska bli spännande att följa deras fortsatta arbete i sociala medier!

Behöver du hjälp med analys och förslag?

Kontakta Hyvää och berätta vad du behöver hjälp med!

Meddelandeappar går om sociala medier

Nu är meddelandeappar större än sociala medier, rapporterar Veckans affärer. Igen, skulle jag vilja säga. För det fanns en period under 2000-talet där min egen erfarenhet var att privata meddelandeprogram som ICQ och MSN fick en starkare ställning än sociala medier som IRC. Nu verkar det hända igen. Facebooks egen Messenger, Snapchat, Kik och WhatsApp (också den ägd av Facebook) är vad som är just appar för privata meddelanden. Till skillnad från till exempel Facebook och  Twitter som är mer öppna medier, där fler kan ta del av mer. Det här sättet att på ett mer privat sätt socialisera med varandra kallas också för ”dark social”, eftersom det är ett område dit företag och organisationer inte kommer in.

Missförstå inte siffrorna, sociala medier är fortfarande stort. Men meddelandeapparna har gått om, och det är en större utmaning för alla som jobbar med marknadsföring. I sociala medier som Facebook, Twitter och Instagram, är det enkelt att köpa annonsering och nå ut till sina målgrupper. Desto svårare är det i meddelandeappar. Och kanske är det just därför som de igen tagit över. Människor kanske börjar bli trötta på att konsumera informations- och nyhetsflöden och är istället mer intresserade av upprätthålla relationer. De vill prata, inte bli översköljda med reklam. Det här är värt att tänka på, även om exempelvis Snapchat planerar att öppna möjligheten att köpa annonsplats.

Nå ut i meddelandeappar

Hyvääs samarbetspartner Emelie Fågelstedt har skrivit en artikel på Internetworld om hur du når ut genom meddelandeapparna.

”Vill man nå ut till människor tror jag att det handlar om en tilltro till kraften i en idé och att den kan få spridning i låsta eller privata kanaler även om den inte har sin hemvist där. En bra idé kan börja som en analog händelse på en gata eller torg någonstans, men slutligen hamna som ett meddelande i Snapchat. Eller ha sitt ursprung på Facebook, men bli omtalad genom Kik. Vid varje ny kampanj så måste vi som kommunikatörer ställa oss frågan: Varför skulle människor vilja ta del av budskapet i denna kampanj?” säger Kalle Widegren, TBWA.

Den sistnämnda frågan är något vi kommunikatörer bör ställa oss vid varje tillfälle vi funderar på att kommunicera något.

Marknadsföring i sociala medier

Vill du ha hjälp med marknadsföring och kommunikation i sociala medier? Hör av dig till Hyvää på info@hyvaa.se 

 

 

 

 

Facebook-uppdateringen som ger skrämselhicka

Facebook-uppdatering för snabba svar

Facebook har lanserat en ny funktion som kommer att visa vilka som svarar snabbt på meddelanden – med en grön symbol på sidan. Du måste besvara meddelanden inom loppet av fem minuter och det måste ske på 90 procent av alla meddelanden. ”Bort med trötta företag, länge leve tvåvägskommunikation!” skriver Johanna Lindskog Lindell på Resumé.

Jag håller med Johanna Lindskog Lindell i sak. Men hur ska alla organisationer som har en närvaro på Facebook klara av att leva upp till denna leverans? Det snabba svaret är; det räcker inte med en sociala medie-ansvarig!

Ni måste ha ett gäng som svarar på frågor. Förmodligen har ni redan en kundtjänst eller medlemsservice som skulle kunna göra detta. Eller så sätter ni ett team att svara på just sociala medier. Det finns flera vägar. Men det viktiga är att organisera upp det!

Hållbart sociala medie-arbete

Jag har tidigare bloggat om hur ni skapar en hållbar sociala medie-strategi. Detta för att inte bränna ut kommunikatör efter kommunikatör. Och om ni ska lyckas få den där gröna pluppen och behålla den, blir en hållbar sociala medie-strategi själva nyckeln.

Det är också vettigt att ha ett bra sociala medie-verktyg som gör det enklare att hålla koll på vilka meddelanden som svarats av vem. Sådana finns det en hel drös av, och jag guidar er gärna genom den djungeln under hösten.

Tills dess; lycka till och må bäste organisation få en grön svarssymbol!

/Maria Niemi

Så skapar du en hållbar sociala medie-strategi

Klockan närmar sig tre på eftermiddagen en fredag. Du ska ta din sista kaffe och sen lämna. Kanske har du barn att hämta. Eller så ska du möta upp några kompisar på stan för att käka indiskt. Du längtar helt enkelt efter att ta helg. Samtidigt vet du att de målgrupper du jobbar med att kommunicera med snarare tänker tvärtom. De tänker inte att du och er organisation ska gå på AW eller åka till Kolmården med kidsen. Det är nu de har tid och ork att kontakta er, med alla de där synpunkterna och klagomålen som de gått och tänkt på under veckan.

Det här dilemmat börjar bli allt mer vanligt för kommunikatörer som jobbar med sociala medier. Enligt Mainstreethost är fredagskvällar de mest populära att spendera på Facebook, samtidigt som den viktigaste faktorn för framgång i sociala medier är svarstiden.

Svarstiden är allt

Ja, du läste rätt. Svarstiden är viktigast för människor. Det behöver inte vara ett fulländat svar. Men människor vill bli sedda och hörda, och blir glada över ett ”Vi återkommer till dig inom XX minuter/timmar” så länge den återkopplingen sker snabbt. Det tipsar Johanna Lindskog Lindell på Resume. Mer än hälften förväntar sig ett svar inom en timme på Twitter.

Hur blir det hållbart?

Okej, så hur ska ni kunna förena att era målgrupper förväntar sig någon sorts återkoppling inom en timme, samtidigt som du – en av få eller kanske den enda sociala medie-kommunikatören i er organisation – behöver tid för återhämtning. Och din rättmätiga ledighet – du har trots allt bara betalt för en viss arbetstid.

Jag blev intervjuad om just detta problem av Sveriges Kommunikatörer under rubriken Kommunikatören – alltid tillgänglig, aldrig ledig? Jag har själv i stort sett helt själv rattat sociala medierna för en av Sveriges största organisationer under flera år, utan jourersättning eller någon att byta av med.

Eftersom nästan alla inlägg kommer under helgerna blev det allt oftare en ångestfylld känsla att starta måndagsmorgonen med att se all kritik och alla synpunkter som kommit in, och dessutom härsknat till ytterligare på grund av bristen på svar. Det ledde till att jag började läsa av kanalerna även under helger för att minska risken för hemska måndagar.

Dessutom började det bli oundvikligt att märka av vad som hände, eftersom jobbrelaterade diskussioner kunde dyka upp i mina privata flöden. Jag upptäckte till exempel en av de största dreven i organisationens historia just på en lördag klockan 08:30, när jag öppnade Twitter-appen i min mobil under min egen profil. Den lördagen satt jag ända till midnatt och svarade, och för varje tweet jag svarade på hade det kommit tre nya. Det var då jag insåg att det inte längre var hållbart. Jag krävde backup.

Organisera upp sociala medie-arbetet

Men tillfällig backup håller inte heller. Det gäller att organisera upp sociala medie-arbetet rejält. Annars riskerar man bara att bränna ut kommunikatör efter kommunikatör.

Nyköpings kommun har infört kommunikatör i beredskap (KiB) med ersättning enligt avtal. De har rutiner för hur KiB:arna jobbar så att omvärldsbevakning och kriskommunikationsberedskapen är säkrad. Och dessutom har de betalt för jourarbete, berättar kommunikatören Annica Nilsson för Sveriges Kommunikatörer.

Vad ni än gör – låt det inte bli ett problem som individen ifråga måste hantera själv. Det är som att beställa utbrändhet.

Bra svarstid = framgång

Förutom att era kommunikatörer inte bränns ut genom att organisera upp det, så har ni också mycket att vinna på bra svarstider. Mitt bästa minne är just från det där drevet, då vi fick media på hur bra vi var på att svara på Twitter. Kim Kärnfalk tog vid ett senare tillfälle upp i Radio 1 om hur fantastiskt tillgängliga vi var i sociala medier.

Behöver ni hjälp med att styra upp det?

Tveka inte att kontakta Hyvää!

Därför kommer emojis ta över

En vän skrev på Facebook att ett av hennes nyårslöften var att börja använda ord istället för emojis. Hon är en tidig anammare av emojis, det som brukar kallas för en ’early adopter’. Och kanske har hon tröttnat sedan dessa figurer slagit stort i Sverige. Emojis är plötsligt överallt, till och med på annars så ordstrikta Twitter. Faktum är att genom denna Emojitracker kan du se alla emojis på Twitter i realtid.

Och inte bara de där små gula, runda rackarna, utan nu har Facebook introducerat en mer rik skara av dem. Såhär kan det till exempel se ut:

Emojis på Facebook

Emojis slog igenom på bredare front ungefär 2012 när iOS 6 släpptes, enligt About Tech. Men egentligen ligger vi efter i västvärlden. I Asien är emojis vanliga i digital kommunikation för att uttrycka sina känslor. Emojis är till exempel bärande element i tjänster som Line och KakaoTalk. Det finns till och med företag som varumärkeststämplar emojis som en marknadsföringsstrategi. De är gratis att ladda ned för användaren, och i utbyte får företaget en massa gratisreklam varje gång användarna uttrycker sig med dem. Emelie Fågelstedt berättar i ett blogginlägg om det här fenomenet, och skriver att vi troligen kommer att se ’Sticker-designer’ och ’Emoji-illustratör” som framtida yrken.

Line
Såhär kan en konversation på Line se ut.

Varför är emojis så populära?

Det finns troligen flera förklaringar. Att de är söta är säkert en av dem. I Japan är det gulliga – kawaii – eftersträvansvärt ända sedan 70-talet enligt Wikipedia. Men först och främst är det enklare att uttrycka sig med en emoji än att skriva det med ord eller asiatiska tecken. Emojis är mer direkta. De kan ge det där unika som vårt kroppsspråk annars bara kan förmedla. Emojis är vårt digitala kroppspråk. Och sedan vi började kommunicera med kroppspråk har vi inte slutat. Därför tror jag inte heller att vi någonsin kommer att sluta kommunicera med emojis, snarare kommer vi att göra det ännu mer.

Emojis är också ett enkelt uttrycksmedel för personer som inte lärt sig att skriva. Till exempel kan jag och min systerdotter hålla kontakten på det här sättet:

Emojis i sms
Emojis i sms-konversation 2015

Inkluderande emojis?

Ett problem som lyfts är bristen på mångfald bland de vanligaste emojisarna hos Apples produkter. Till exempel är avsaknaden av mörkhyade emojis total, och inte heller kan vi se samkönade par bland dem. Unicode Consortium har presenterat en plan för hur mångfalden kan ökas bland emojis, och de finns redan att köpa som tillägg. Däremot har ingen tillverkare ännu anammat dem som standard. Faktum är att en amerikan blev så irriterad över att det fanns risbollar men inte varmkorvar som emojis att hon skrev en petition till Vita huset, enligt Digital trends.

Med tanke på Facebooks uppdatering så finns här nu ett öppet fält av möjligheter för någon inkluderingssugen illustratör. Kanske är du den personen?
/Maria Niemi

Håll koll på statistiken, kommunikatörer!

Strategisk kommunikation handlar om att göra analys av vad målgrupperna efterfrågar och agera därefter, istället för att kommunicera utifrån sina egna antaganden och preferenser. Har man all information på bordet och gjort sina analyser kan man jobba snabbt men ändå smart.

Men kommunikatörer i Skandinavien verkar ha ganska dåliga kunskaper om vad allmänheten förväntar sig. Det visar undersökningen ComGap 2014 utförd av European Public Relations Education & Research Association.

Allmänheten går igång på helt andra saker än kommunikatörerna

Särskilt intressant är skillnaden vad gäller synen på sociala medier. Allmänheten förväntar sig framför allt information om produkter och tjänster i sociala medier. Men kommunikatörerna tror att det viktigaste är information om händelser och kriser, samt svar på andras kommentarer om organisationen eller information om företagets samhällsansvar – något som inte alls kommer särskilt högt upp på allmänhetens lista. De ser hellre information om kommande produkter och gärna erbjudanden om lägre priser.

ComGap 2014
ComGap 2014

Det här känner jag igen. En välkänd strid finns till exempel mellan digitalt ansvariga och opinionsbildare, där de digitalt ansvariga kan se med rena siffror att det som är mest populärt är sånt som är av direkt nytta för medlemmen eller kunden. Medan opinionsbildarna vill lägga ut sånt som är på tapeten just nu och har potential att bli en mediasak. Men medlemmarna och kunderna är sällan intresserade av mediastoffet.

Återigen handlar det om en sak; att renodla de olika kanalerna så att de passar rätt målgrupp. På Twitter är det fullt lämpligt att lägga ut något om en kris eller svar på andras kommentarer om organisationer. Men på Facebook och inte minst på webbplatsen kan det vara mycket bättre att erbjuda produktinformation och rabatter. Om er statistik talar för det alltså.

Mitt råd till dig som kommunikatör är; lyssna alltid på den som ansvarar för sociala medier och det digitala – hen har siffror på vad som faktiskt fungerar.

/Maria Niemi

 

 

LinkedIn har gått om Twitter i Sverige

LinkedIn

LinkedIn har passerat 2 miljoner medlemmar i Sverige rapporterar min ledningsgruppskollega Johannes Sundlo på HR Sverige Bloggen. Därmed är LinkedIn större än Twitter i Sverige, i alla fall om statistiken från Svenskarna på Internet stämmer. Endast Facebook och Instagram är större, men LinkedIn knappar in också på Instagram. Facebook behåller däremot sin position med 68 procent av svenskarna. I åldersgruppen 16-25 år besöker 95 procent någon gång Facebook och 81 procent gör det dagligen. Däremot säger inte LinkedIn-statistiken om hur väl använt det är. Det är endast medlemsantal som redovisas. Användningsfrekvensen är förstås mer intressant än medlemsantalet.

Men att just LinkedIn klättrar säger ändå något. Det här öppnar upp en större möjlighet för att jobba med ett område som jag tror kommer bli allt viktigare – nämligen employer branding, också kallat arbetsgivarvarumärke.

Employer branding handlar om att dagens människor förväntar sig mer av en arbetsgivare än att bara få en stadig lön varje månad. De vill se en satsning på bra arbetsmiljö, på en bra organisationskultur och faktum är att många vill också jobba på ett ställe som bidrar med något bra till världen. Det håller inte längre att bara satsa på varumärket gentemot sina medlemmar eller kunder. Organisationer måste också profilera sig mot potentiella anställda. Och det handlar inte bara om tjänstemanna- och akademikeryrken, som en kanske lätt tror.

I HR Bloggen Sverige går det att utläsa att topp tre branscher är IT & teknologi, offentlig sektor och sjukvård & hälsa. De flesta driver visserligen ett företag, är projektledare, säljare och konsulter, men yrket lärare hamnar på en åttonde plats. På LinkedIn finns exempelvis också 359 brevbärare – vilket var mitt allra första yrke under 90-talet.

Vad händer i en värld då professionella kontakter knyts allt lättare, oavsett bransch, och det alltså blir lättare att byta jobb? Kanske kommer det göra att arbetsgivarna tvingas leverera bättre arbetsvillkor för att attrahera arbetskraft. Och fackförbunden kan då bli en naturlig samarbetspartner för alla arbetsgivare i arbetet med att stärka sitt employer brand.

/Maria Niemi

Selfies – ett sätt att ta kontroll

För ett par veckor sen bloggade jag om att selfies kan vara ett sätt att förmedla sin egen bild av sig själv, och till och med att en kan älska sig själv genom selfies. Nu driver psykologi- och beteendeekonomiprofessorn Daniel Arley samma tes i en artikel i SvD; att selfies är ett sätt att ta makten över bilden av sig själv:

 ”Om vi stoppar det vi gör för att be någon utomstående att ta vår bild så innebär det att vi känslomässigt kliver ut ur ögonblicket. Vi stannar upp och ler mot kameran och försöker sedan komma in i upplevelsen igen. Selfies löser det problemet.”

Enligt SvD använder sex av tio svenska ungdomar mellan 15 och 24 år bilddelningstjänsten Snapchat, där en bild bara syns i några sekunder och där många kommunicerar nästan enbart med selfies. Många förfasar över de ungas utseendehets, men fotografen Emma Blomberg tycker att det är dags att tänka om. Blomberg är aktuell med utställningen ”Självbilder” och säger såhär:

”Selfien har potential, med hjälp av den kan man ta kontroll och berätta mer om sig själv än den förväntade bilden.”

/ Maria Niemi

PS. Du som är sällskapssugen och nyfiken på Hyvää – kom på premiär AW 2014-11-27!

Älska dig själv med selfies

Finns det något som är så älskat, och samtidigt så hatat, som selfies? Alltid lite då och då blossar det upp en diskussion om någon som lägger ut en massa selfies. Eller tvärtom – någon som aldrig visar bilder på sig själv. Det är uppenbart att det finns en norm om ”lagom mycket selfies”. Men det är högst oklart var gränserna för detta lagom går. Precis som alltid med normer så upptäcks de först då en klivit över den där osynliga gränsen. Då kommer bestraffningen som på beställning.

Vad fyller selfien för funktion?
Utifrån en snabb analys kan det tänkas handla om bekräftelse. En lägger ut en bild på sig själv och får likes och (förhoppningsvis) trevliga kommentarer. Men jag tror det handlar om något djupare än så. Jag tror det kan handla om att skapa sig själv utifrån sin egen bild av sig själv. Selfien är en möjlighet att avbilda sig själv enligt sin egen uppfattning och helt strunta i andras. För det är oftast källan till irritationen hos andra; ”Han ser ju inte alls ut sådär i verkligheten” eller ”Hon fotar ju bara från den vinkeln där hon ser bäst ut hela tiden”. Men är det inte helt fantastiskt att kunna strunta i alla andras uppfattningar och bara utgå från sin egen självbild? Jag läser i boken Det är vår tur nu – att vara trans i en tvåkönsvärld utgiven av RFSL Stockholm en text av min förra kollega Mikael Hansén Goobar:

”På Internet hittade jag vänner, information och andra människor som såg mig som jag såg mig själv – en bild som visserligen var beskuren men som visade det som faktiskt var jag. Precis som fotona jag började lägga upp – med en ram som började strax ovanför brösten, ur en vinkel där den långa luggen doldes av en kortare, med rätt kontrast så att rätt ansiktsdrag lyftes fram – var bilden av mig som skapades i de texter, presentationer och meddelanden jag skrev säkert ofullständigt ur mitt vardagsumgänges perspektiv men samtidigt helt och hållet jag.”

Tänk att något så enkelt som en selfie kan vara en del i ett identitetsskapande för en person som kanske inte uppfattas på det sätt av andra som hen uppfattar sig själv. Ur det perspektivet kan selfien vara livsviktig, eller åtminstone en del i något som ger styrka.

”Att rollspela, att inte ens behöva vara bilden av sig själv, att alltså inte skapa sig själv utan någon annan, är ett sätt att göra sina drömmar tydliga och verkliga eller att skapa drömmar, idéer, bilder som inte fanns innan. Möjligheten att få kontrollera vem man är och att få bli någon annan kan vara otroligt viktigt i flera olika situationer. Om man befinner sig mitt uppe i en diskussion med sig själv där man försöker förstå om man är kille, tjej eller något annat. Om man är osäker på om man trivs i sin kropp eller inte. Eller om man är säker på alla dessa saker (jag vet att jag är kille) men blir osäker i mötet med omvärlden (alla ser mig som tjej). Att få säga fuck you till och med till behovet att vara sig själv och att välja att bli någon annan istället för att andra stoppar in en i ett fack som man inte är bekväm i.”

Jag minns själv när jag var tonåring, när inte Internet ännu slagit igenom (ja, jag är såpass gammal..!). Då kunde jag ägna många timmar åt att stå framför spegeln och försöka porträttera den Maria jag upplevde mig själv vara. Jag minns att det var stunder när jag mådde som bäst. För det var en sorts självkärlek jag ägnade mig åt. Samma sak är det nu. Jag tar bilder som visar upp mig på det sätt som jag tycker om att se mig själv.  Det kan vara bilder där jag ser snygg ut, men det kan också vara bilder där jag ser ledsen eller arg ut. Jag tycker om flera sidor hos mig själv. Och är inte det himla fint, att jag faktiskt tycker om att se mig själv. Självklart finns det också stunder då jag inte gör det. Därför blir de här stunderna med mig själv, när jag känner för att ta en selfie, något jag verkligen värnar om.

Maria Niemi
En selfie av mig som jag tycker om.

Men selfies fyller inte bara en självförverkligande funktion. Forskning visar att om vi exempelvis ser ett leende så börjar vi själva le, och genom att vi själva ler så blir vi glada eftersom hjärnan kopplar ihop dessa muskelspänningar med glädje. Och det räcker med att leendet syns på bild. Ja, till och med en smiley kan räcka! Så genom att lägga ut glada selfies på oss själva bjuder vi samtidigt andra på glädje. Och de ledsna bilderna väcker empati. Inte heller en så dum egenskap att bringa fram.

Personligen tror jag att vi inte kan få nog av att se bilder på personer som vi tycker om. Och de personer vi inte tycker om kanske vi helt enkelt inte ska följa. Det finns till exempel en fiffig funktion på Facebook som gör att du kan fortsätta vara vän med en person, men slippa se dens inlägg och kommentarer i ditt flöde – utan att den vet om att du gjort det. Och vad gäller Instagram, där är det redan idag accepterat att fokusera på dina intressen snarare än att följa alla du känner. Till syvene och sist handlar det om ditt liv och ditt välmående. Se till att få selfies från människor du tycker om och skippa resten är mitt stalltips. Då kan de personerna du inte gillar fortsätta lägga ut sina selfies inför de personer som gillar dem. Och alla blir nöjda och glada.

Sluta följa-funktionen på Facebook
Stör dig inte – sluta följa!

Så fortsätt ta selfies om det hjälper dig att älska dig själv! Kanske rentav investera i en selfie stick. Och för att avslutningsvis belöna dig som läst ända hit, så bjuder jag på ett leende i form av en smiley.. 🙂

 

/Maria Niemi