Kommunikation som inkluderar

Just nu är Hyvää med i ett projekt inom offentlig sektor som handlar om inkluderande kommunikation. Att kommunicera på ett inkluderande sätt handlar om att uppmärksamma att världen består av en mängd olika människor, istället för att utgå ifrån sig själv eller från den gängse normen i samhället. Kommunikation kan göra hela skillnaden för hur om en person upplever sig sedd och inkluderad eller inte.

Ett aktuellt exempel är psykologen i Göteborg som vägrade kalla transpersonen Robin för hen. Inte ens ‘han’ kunde psykologen tänka sig att gå med på, trots att Robin erbjöd det som ett alternativ. I psykologens ögon var Robin en kvinna och vägrade se på saken ur Robins perspektiv.  Faktum är att Robin inte ens fick byta psykolog hos den psykiatriska mottagningen, eftersom hen fick beskedet att de inte har HBTQ-kompetens. Därför har Robin nu stämt Västra Götalandsregionen för diskriminering.

Nu är det ju inte sagt att Robin hade fått en bra vård även om de hade kommunicerat inkluderande. Men helt klart hade Robin sluppit att känna sig sänkt och kränkt om psykologen hade kunnat tänka sig att benämna Robin med hen, eller åtminstone han. Åtminstone hade den psykiatriska mottagningen kunnat svara att de visserligen brister i HBTQ-kompetens men att de är villiga att lära sig. Det svar som mottagningen nu gav var allt annat än inkluderande, och frågan är om det ens är lagligt att neka en transperson vård. Det får vi se utifrån resultatet av Robins stämning.

Så fel det alltså kan gå när en inte tänker inkluderande i sin kommunikation. Tvärtom då – hur kan en jobba med det innan något så illa som det här fallet sker? Ett aktuellt exempel är fackförbundet Byggnads, som nu inför hen i stadgarna.

”Det tycker vi känns mer modernt och mer välkomnande. Man ska känna sig välkommen oavsett vad man har för kön eller vilket kön man själv önskar att vara” säger Patrik Östberg, förbundssekreterare på Byggnads.

För Byggnads blev problemet så tydligt eftersom de bara hade ordet han i sina stadgar, vilket var minst sagt exkluderande för alla kvinnor i förbundet. Men förstås också för många transpersoner. För många andra organisationer kanske det kan vara svårt att avgöra på vilket sätt de kommunicerar, och om det är exkluderande på något sätt. Och hur man isåfall blir mer inkluderande i sin kommunikation. Ett sätt är att börja med en normkritisk analys.

Känner du att ni behöver hjälp med en normkritisk analys, eller är intresserad av en utbildning i inkluderande kommunikation? Hör av er så hjälper Hyvää er!

 

/Maria Niemi

Kommentera